Anmärkningar om saknaden, hösten 2002 | |
Text: Per Gunnar Evander. | |
Bild: Eigil Thorell. | |
Bandbeskrivning: Helt pergamentband | |
Försättspapper: Ingress | |
Bindmetod: Japanese tortoise-shell binding | |
Papper inlaga: Johannot 125 g | |
Typsnitt: Korpus Romanisch | |
Titeltryck: Varmprägling, svart bläck | |
Grafiska blad: Torrnål | |
Bibliofilupplaga om 30 numrerade och signerade ex. Slutsåld! |
Utdrag ur recensioner Vernissage- ” Anmärkningar om saknaden” 13 september 2002.
” DE KÄNNER VARANDRA sedan barnsben i Sandviken, Eigil Thorell och
Per Gunnar Evander.
Nu samsas de i boken Anmärkningar om saknaden. Det är inte vilken bok som helst.
Den finns endast i 30 exemplar och är satt och bunden för hand i pergamentband på
Rosenlöfs tryckerimuseum i Kungsgården. Ett vackert hantverk kan man konstatera
på galleriet intill det gamla tryckeriet”.
”Saknaden förenar de två, Thorell och Evander. Saknad kan också vara konkret. Något
man haft, men mist. Saknad kan också vara en grundstämning, något som rört vid tillvaron
utan att man kunnat nå eller fångat det, en brist. Saknad kan också uppstå av det slags tid
som inte läker såren, utan skapar dem”.
”DET UPPSTÅR en spänning mellan Eigil Thorells grafik och Per Gunnar Evanders texter”.
Niels Hebert, Arbetarbladet 21 september 2002
” Landskapet har berikats med ett nytt galleri, denna gång i Rosenlöfs tryckerimuseum”
”Sviten finns endast i begränsad upplaga, 30 exemplar, och endast i ”Anmärkningar om saknaden” som är första bok ut i Rosenlöfs Boks nystartade utgivning av ”konstböcker”, möten mellan författare och bildkonstnärer. I just denna möts Per Gunnar och Eigil Thorell.
Mellan Evanders lika plågade som ömma text om Saknaden sprängs Thorells originalgrafik in”.
”Det är som om det är här all svärta börjar.
Och trots att en bild som ”Kant” möjligen är ett medvetet utfört centralperspektiv, svärtar
Thorell detta perspektiv så kompromisslöst skönt att vi tror oss se hur ett verkligt hål
fräter genom papperet och försvinner bak.
Vilken bok det har blivit! ”.
Sanna Wikström, Gefle Dagblad 13 september 2002.
Arne Johnsson
Poet
Utdrag ur Anmärkningar om saknaden:
”Evander är unik inte blott i sin ojämförliga förmåga att på ett till synes naturligt sätt umgås icke endast med döden men jämväl med de redan döda. Dessa förmår nämligen inte nyttja kraften att längre svika och överge, eller för att låna hans eget talesätt: ´förråda sina allra närmaste´.
Just ordet förråda är frekvent under våra samtal och han anser sig själv just förrådd utan att närmare nyansera eller exemplifiera påståendet, ej ens efter uttrycklig begäran därom.
Också om han gärna och ofta hävdar att han är en till naturen sviken och bedragen människa framstår han sällan eller aldrig som självömkande annat än i skämtsamma och
klart självironiska sammanhang.”
(Avsnitt ur idoga själsläkares journal, sekretessbelagd.)